Stewie

---

Det var mig en riktigt svår fråga.

Jag tror att det är individuellt från person till person,

vad som är kärlek för en själv.

För mig är kärlek att tycka om en person helt sjukt mycket

och vad som än händer vet man att man alltid finns kvar för varandra.

Sån kärlek finns nog mest inom familjer, som man känner för t.ex. sin syster.

Jag och min syster bråkar ganska ofta för vi har olika åsikter om det mesta,

men det spelar ingen roll hur mycket vi bråkar för jag vet att hon alltid kommer

finnas kvar för mig och vi kommer alltid tillbaka till varandra. Det är riktigt

stark kärlek.

Att känna så för en pojkvän tror jag är betydligt svårare, det är nog svårt att

bli så trygga i varandra att man verkligen vet att den andra alltid kommer tillbaka.

För är man systrar så är man ju näst intill tvungen.

Men det finns ju helt klart olika sorters kärlek.

Den till en partner, den till en familjemedlem, den till en vän, den till ett djur eller till ett föremål.

Kärleken till sitt lag, till en sport, till en maträtt eller till en plats.

Det är alla olika sorters kärlek men alla lika underbar.

Även om det känns bättre att få respons på sin kärlek.

När man pratar om att älska någon så tänker man oftast på en partner

och det är den ända man säger det till. Det har blivit så känsligt att säga

det till någon man inte är tillsammans med. Det är bra i och för sig för det

har blivit en så stor och stark sak att säga till en annan människa,

så när man väl säger det så vet personen att den verkligen menar det.

Den ända person som jag säger det till är Lina och även då känns det olustigt,

men jag fortsätter och säger det nästan varje gång jag träffar henne

så att det tillslut inte ska kännas konstigt längre.

♥

men jag älskar båda min mamma och pappa och syster

och alla andra släktingar i min familj även om jag inte säger det till dom.