life is unfair
Hej
Jag fick idag reda på att en.. ehm.. bekant
gissar jag att man kan kalla det.
Hon är ca 40 år gammal och har drabbats
av aggresiv cancer. Hon har opererats flera gånger,
och nu kan dom inte operera mer utan ska prova cellgifter.
Det är inte säkert att det fungerar,
men det är absolut ingen idé att ge upp hoppet.
Hon har dessutom två barn, 19 och 17 år gamla,
jag har gått i skolan med båda dessa och lider
verkligen med dom. Kan inte föreställa mig
hur det känns, men det är verkligen sorgligt.
Jag blir så ledsen och så arg,
varför måste livet vara så orättvist?
Vad har hon gjort för att förtjänat detta?
Vad har hennes barn gjort för att få känna en sån smärta?
Ingenting skulle jag vilja säga!
Jag hoppas och ber att allting kommer bli bra,
tänk om det hade vart min mamma!
jag kan inte föreställa mig, det går inte.
hennes dotter skrev så här på sin facebook, jag började gråta.
...
jag kan inte andas, jag skakar, jag kan inte sluta gråta,
jag tänker, jag hoppas, jag ber, jag är så jävla rädd. så jävla rädd.
Kommentarer
Postat av: b
fint skrivet <3 dom behöver sina vänner & alla vet att s är stark!!
Postat av: michaela sinkkonen
sandra, det värmer att du skrivit det här! allting är så otroligt jobbigt, jag vet inte vad jag ska ta mig till, men att veta att man har folk runt omkring sig som bryr sig och som hoppas med oss, det värmer och hjälper verkligen. så tack sandra och alla ni andra, tack för att ni bryr er, det ger oss extra energi <3
Trackback
